Andelen sjukskrivna för psykiatriska diagnoser mer än fördubblas hos närstående året efter en cancerdiagnosen, visar Katarina Sjövalls forskning. Vilket ansvar har cancervården för att stödja även närstående? Finns vinster med att erbjuda stöd? Förmodligen skulle sjukvården vinna på att aktivt stödja närstående - de närstående förväntas idag ofta ta del i vården.

Gunnar Steineck visade under sin föreläsning data på hur stor proportion av cancerdrabbade som har bestående men efter behandling för cancersjukdom. Många gånger handlar det om problem som påverkar livskvalitet mycket - avförings- och urininkontinens och sexuella problem är exempel på vad cancerbehandlade lever med. Det blir inte bättre av att det fortfarande kan vara tabubelagt att ta upp dessa problem. Patienterna tvekar - men också vårdpersonalen. Varför vet vi så litet om rehabiliteringsbehov vid cancer? Det är först på senare tid gruppen canceröverlevare blivit stor, menar Gunnar Steineck. Vi kommer inom den närmaste femårsperioden att se en explosion av ny kunskap på området, menar han.

SWEDPOS årsmöte äger rum idag i Lund, och vi noterar en anmärkningsvärd uppslutning kring det. Nästan fyrtio deltagare är anmälda till eftermiddagens föreläsningar patienters och närståendes psykosociala och fysiska behov av stöd och rehabilitering. Varmt välkomna till Lund alla SWEDPOSmedlemmar!

• Att ta fram kunskap för att minska behandlingsorsakat lidande och öka livskvaliteten hos dagens och morgondagens canceröverlevare. Professor Gunnar Steineck, Karolinska Institutet.
• Närståendes situation, psykosociala och hälsoekonomiska konsekvenser. Katarina Sjövall, Skånes Onkologiska Klinik.

I samband med mötet arrangeras också en workshop om acceptansorienterad psykoterapi vid cancersjukdom med leg psykolog Patrik Göransson från Halmstad. Möte och föreläsningar förläggs den 22-23/4 från lunch till lunch. Mer information om program och hur du anmäler dig hittar du på SWEDPOS hemsida.

Varje år får omkring 50 000 svenskar diagnosen cancer. I dag får en av tre svenskar sjukdomen under sin livstid, inom en nära framtid räknar man med att varannan kommer att drabbas. Samtidigt gör den medicinska utvecklingen, med nya metoder för att behandla sjukdomen och hantera biverkningar av behandling, att fler lever längre med eller efter en cancersjukdom. Enligt den senaste Cancerfondsrapporten lever sex av tio som fått en cancerdiagnos fortfarande efter tio år.  Livet fortsätter efter en cancerdiagnos för de allra flesta, och för många fortsätter livet under många år. Vi berörs alla – de som drabbas är, och kommer att vara, våra nära och kära – och vi själva. Om vi utesluter dem som på olika sätt drabbas av cancer från vårt dagliga liv måste vi släcka ned och stänga hela vårt samhälle! De som får cancersjukdom behövs i allas våra liv – och i vårt samhälle. Vi har inte råd att vara utan dem under den tid de lever med eller efter sjukdomen. Därför behöver vi hela tiden ha med ett rehabiliteringsperspektiv i cancervården. Eftersom cancer är en så vanlig sjukdom möter snart sagt alla delar av vården cancerpatienter på ett eller annat sätt, så alla vårdgivare behöver tänka rehabilitering. Cancer drabbar blint människor med olika förutsättningar att hantera situationen i alla delar av samhället. Sjukdomen drabbar på olika sätt och i olika grad. Därför kräver rehabilitering en helhetssyn där man arbetar med många olika delar av en människas liv – fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Rehabilitering är aktuellt i hela vårdprocessen - från diagnos och framåt. Att enbart sätta in rehabiliteringsinsatser efter avslutad behandling är ofta för sent. Vi har inte en värdig eller tillräcklig cancervård om vi inte erbjuder våra patienter rehabilitering.